Dagen spenderades till större delen på en… Kyrkogård. Historic cemetary fångade min uppmärksamhet och hela min själ. Gick runt och läste ett tag på alla gravstenar. Dessa är alltså från mitten på 1800-talet. De första pionjärerna varpå det också står var i England eller Irland de kom i från ursprungligen. På vissa gravstenar står det att personen dog efter 1 års sjukdom. Många små barn vilket gör att man förstår hur svårt det förmodligen var. Tvillingar verkade så vid födseln för det mesta. Ett barn dog bara nio timmar och sex dagar senare dog hans mamma 30 år gammal. Sånt fastnar jag för. Det är intressant! Jag satt länge på min bänk och löste min bok som passande nog handlar om en lärare som åker till Australien för att skapa sig ett nytt liv på 1800-talet. Där satt jag under min bänk och ville att tiden bara skulle stå stilla.

Jag gick ändå en tur runt floden vilken var anledningen till att jag överhuvudtaget gick till den där kyrkogården. Det var också fint att vandra i skogen på brädgångar. Mitt i skogen möter jag en gammal farbror som stiger och sidan och säger lovely day today isn’t it? Ovan vid sånt trevligt bemötande mumlar jag yeay! Innan jag kommer på vad jag egentligen borde ha svarat men då var tillfället passerat. Precis i slutet satt en gubbe med skägg. Precis när jag kom fram vände han sig tvärt och tittade nånstans nästan på mig med dimmiga ögon och sa goodday! Goodday fick jag snabbt ur mig och gick snabbt förbi honom och hans flaska. Kan nästan önska att jag hade slagit mig ner på den bänken. Han hade säkert många historier att berätta.

På vägen hem såg jag en skylt om ett jazzband som spelade precis utanför campingen där jag bor. Självklart gick jag dit. Satte mig mot en lyktstolpe och lyssnade på jazz i två timmar. Det var precis vid vattnet och sen gick solen ner bakom mig. När solen går ner kommer fladdermössen fram. Och de är många. Som Vintergatan fast svart i tio minuter. Det kom bara fler och fler mot den orange-rosa-mörkblå skymningshimlen!

Som sagt. Värsta bästa dagen!